Contact Us

Use the form on the right to contact us.

You can edit the text in this area, and change where the contact form on the right submits to, by entering edit mode using the modes on the bottom right. 

         

123 Street Avenue, City Town, 99999

(123) 555-6789

email@address.com

 

You can set your address, phone number, email and site description in the settings tab.
Link to read me page with more information.

Blogg

Blogg om trähantverk, linoljefärg, byggnadsvård, leksaker i trä och livet som skapande människa på landet.

Om att byta bana, eller kanske om att byta tillbaka till den man började på

Helena Ilke

Afterkaos Hantverk började som en envis dröm om att ett skapande yrke. Trots en evig längtan efter att göra något kreativt sköt jag länge på att göra drömmen till verklighet. För mig var min känsla och längtan alldeles för lite att ta på, och jag riktade alla mina beslut åt ett annat håll - att göra det som andra verkade sätta värde på. Med andra ord - jag var en "duktig flicka". 

När mitt andra barn fötts, för fyra år sedan, fick jag nys om en slöjdutbildning vid universitetet. Jag pratade med en av studenterna, och när hon berättat om utbildningen sade jag: "Jag kan inte fatta att man kan göra något som är så kul." Hon svarade: "Jag kan inte fatta hur man INTE kan göra det." Jag insåg att jag nog aldrig skulle känna att tiden var inne för mig. Så jag bestämde - att tiden var inne. 

Mitt beslut fick många andra saker i livet att skava - för det var ju inte bekvämt att börja plugga igen, med hus och familj och allt det där på halsen. Men det var tvunget att ske, och tre år senare hade jag på något sätt tagit mig igenom utbildningen Slöjd, hantverk och formgivning vid Linköpings universitet.

Utbildningen blev för mig nästan terapeutisk. En massa invanda tankar och värderingar inom mig protesterade högt när jag kände skaparglädje, lekte med material och uttryck, åstadkom produkter, fick beröm... Jag var hela tiden uppfylld av motstridiga känslor och det var en evig kamp mot den duktiga flickan som alltid vill kunna allt utan att öva och vill göra saker som "alla andra" tycker är fina.

Mitt bästa, och enda, sätt att få rätsida på processen, var att skriva. Kontinuerligt skrev vi om vår process i utbildningen, var tionde vecka lämnade vi in en portfölj där vi sammanfattade vad vi gjort och vad vi känt och vad vi tänkt. De där portföljerna blev mina trappsteg - jag tittade alltid tillbaka på föregående portfölj när jag skrev nästa. Vilka var mina mål och förhoppningar i slutet av förra kursen? Hade jag uppnått dem?

Nu var det snart ett halvår sedan jag slutade utbildningen, och som egenföretagare behöver jag verkligen använda de redskap jag har för att fortsätta utvecklas. Därför är den här bloggen viktig för mig.

När jag funderar över vad den ska innehålla önskar en del mig att den ska vara clean, superproffsig och informativ. Då tänker jag mig att den ska innehålla inspirerande bilder på mina byggnadsvårdsprojekt, pedagogiska genomgångar av hur saker ska genomföras, t ex fönsterrenovering, och kanske fundersamma och kloka krönikor kring livsstil, arv, ting och värderingar.

Men "clean" och proffsig, det är inte jag, det är inte Helena. Strikt och informativ, flashig och glammig, nej, det är verkligen inte jag. Ska jag skriva så blir det ärligt, ofta allt för öppet, ofta djupt och filosofiskt, ofta stort och brett och långt från ursprungsämnet. Om jag ska hålla mig inom andras ramar så blir jag inte lycklig, och jag bidrar inte med det som kanske skulle berika mina läsare mest. Jag kommer skriva inom mina egna ramar, och de ligger långt bortom de trakter jag ännu utforskat.